Att banta, gå på diet, gå ner i vikt, träna osv väcker ångest hos många, även hos mig. Att vara smal är enligt normen samma sak som att vara hälsosam och lycklig. Vi bombarderas av "snabba lösningar" både på internet och i tidningar.
Men blir man verkligen hälsosam och lycklig av att plåga sig igenom en 12 veckors diet med bara pulversoppor? Om man faktiskt klarar av att stå ut i 12 veckor med bara pulversoppa så kommer man garanterat att gå ner i vikt men kommer du att vara hälsosam och lycklig? Utan att ha någon som helst utbildning i området så är jag ändå rätt säker på att svaret är nej.
Jag har många gånger under mitt liv bestämt mig för att banta eller börja träna för att gå ner i vikt, jag har i princip misslyckats varje gång. Det har hållit i sig ett antal veckor eller ibland månader men alltid till sist runnit ut i sanden. Min viktkurva har gått stadigt uppåt i hela mitt liv.
När jag efter jul och nyår märkte att jag snart skulle behöva byta upp mig i storlek på mina uniformsbyxor blev jag rätt så nedstämd. När jag dessutom googlade på BMI och hamnade på en sida som påstod att jag var sjukligt överviktig blev det bara värre.
Jag tog mig en lång funderare över hur jag faktiskt mådde och vad jag innerst inne tycker och tänker kring vikt och hälsa. Jag landade i att jag har ett behov av att gå ner i vikt, men att jag behöver göra det på ett sätt som innebär långsiktighet. Jag behövde också hitta ett sätt som fungerar i mitt liv.
Jag googlad mycket under några dagar och att sålla i allt som finns att hitta på internet är inte lätt. Till slut landade jag i det självklara, det som alla egentligen redan vet. För att gå ner i vikt behöver man äta mindre kalorier än vad man gör av med. Som tillägg till det behöver man få i sig alla näringsämnen och vitaminer/mineraler osv som kroppen behöver. Det finns egentligen inga snabblösningar, för att gå ner i vikt och också stanna på en målvikt, behöver man göra en förändring i sin livsstil.
För mig var det viktigt att inte sätta upp för klara mål, att inte lova varken mig själv eller andra att jag skulle gå ner i vikt. Jag bestämde mig bara för att lägga om mina matvanor och sluta med allt småätande, därför har jag ingen klar målvikt som jag strävar efter. Jag har inte heller tagit några "före-bilder" eller använt måttband. Det enda jag har gjort är att logga min vikt så att jag vet vart jag startade.
Jag har också helt struntat i motionsdelen av att gå ner i vikt, återigen för att inte ta på mig för stora förändringar för snabbt. Det jag har gjort är att jag har varit ärlig med mig själv i vad jag faktiskt åt på dagarna, vilket var väldigt mycket godis och andra onyttigheter, och sen lagt upp en plan som jag trodde skulle fungera för mig.
Frukost har till exempel alltid varit ett problem för mig, varför tvinga i mig mat på morgonen när det inte passar mig? Jag äter istället lunch, middag och kvällsfika.
Planering har varit det absolut viktigaste för mig i den här processen. Att veta vilken mat som ska lagas till lunch och middag och inte stå på affären och fundera på den saken, att i så stor utsträckning som möjligt ha med mig matlåda på jobbet minimerar möjligheterna till onyttiga val.
I framtida blogginlägg kan jag gå in mer i detalj kring de olika bitarna av min viktresa men idag vill jag bara stolt säga att jag enligt BMI inte längre räknas som sjukligt överviktig utan bara överviktig. Jag har en bit kvar att gå innan jag tror att jag är nöjd. Jag är idag inne i vecka 10 med mina nya matvanor och rutiner och jag kan stolt säga att jag har gått ner 10 kg hitintills.
Mitt mål är inte att "bli smal", mitt mål är att äta nyttigare och bättre mat, att få en mer hälsosam livsstil och att trivas med min kropp.
Men blir man verkligen hälsosam och lycklig av att plåga sig igenom en 12 veckors diet med bara pulversoppor? Om man faktiskt klarar av att stå ut i 12 veckor med bara pulversoppa så kommer man garanterat att gå ner i vikt men kommer du att vara hälsosam och lycklig? Utan att ha någon som helst utbildning i området så är jag ändå rätt säker på att svaret är nej. |
| Jag efter en joggingtur 2013 |
När jag efter jul och nyår märkte att jag snart skulle behöva byta upp mig i storlek på mina uniformsbyxor blev jag rätt så nedstämd. När jag dessutom googlade på BMI och hamnade på en sida som påstod att jag var sjukligt överviktig blev det bara värre.
Jag tog mig en lång funderare över hur jag faktiskt mådde och vad jag innerst inne tycker och tänker kring vikt och hälsa. Jag landade i att jag har ett behov av att gå ner i vikt, men att jag behöver göra det på ett sätt som innebär långsiktighet. Jag behövde också hitta ett sätt som fungerar i mitt liv.
Jag googlad mycket under några dagar och att sålla i allt som finns att hitta på internet är inte lätt. Till slut landade jag i det självklara, det som alla egentligen redan vet. För att gå ner i vikt behöver man äta mindre kalorier än vad man gör av med. Som tillägg till det behöver man få i sig alla näringsämnen och vitaminer/mineraler osv som kroppen behöver. Det finns egentligen inga snabblösningar, för att gå ner i vikt och också stanna på en målvikt, behöver man göra en förändring i sin livsstil.
För mig var det viktigt att inte sätta upp för klara mål, att inte lova varken mig själv eller andra att jag skulle gå ner i vikt. Jag bestämde mig bara för att lägga om mina matvanor och sluta med allt småätande, därför har jag ingen klar målvikt som jag strävar efter. Jag har inte heller tagit några "före-bilder" eller använt måttband. Det enda jag har gjort är att logga min vikt så att jag vet vart jag startade.
Jag har också helt struntat i motionsdelen av att gå ner i vikt, återigen för att inte ta på mig för stora förändringar för snabbt. Det jag har gjort är att jag har varit ärlig med mig själv i vad jag faktiskt åt på dagarna, vilket var väldigt mycket godis och andra onyttigheter, och sen lagt upp en plan som jag trodde skulle fungera för mig.
Planering har varit det absolut viktigaste för mig i den här processen. Att veta vilken mat som ska lagas till lunch och middag och inte stå på affären och fundera på den saken, att i så stor utsträckning som möjligt ha med mig matlåda på jobbet minimerar möjligheterna till onyttiga val.
I framtida blogginlägg kan jag gå in mer i detalj kring de olika bitarna av min viktresa men idag vill jag bara stolt säga att jag enligt BMI inte längre räknas som sjukligt överviktig utan bara överviktig. Jag har en bit kvar att gå innan jag tror att jag är nöjd. Jag är idag inne i vecka 10 med mina nya matvanor och rutiner och jag kan stolt säga att jag har gått ner 10 kg hitintills.
Mitt mål är inte att "bli smal", mitt mål är att äta nyttigare och bättre mat, att få en mer hälsosam livsstil och att trivas med min kropp.
Kommentarer
Skicka en kommentar